And it all ends with..
Nu är jag klar med nästan allting, ska väl packa ner tandborste och sånt bara men det är lugnt iallafall!
Är väldigt sugen på att köpa kläder, speciellt jeans och nya skor. Och det konstiga är att det är typ mer psykiskt än att jag bara vill ha nya kläder. Känns som om jag liksom.. kör på bränslet ett tag och sen tar det slut och jag måste börja om, kanske på något annat sätt? Och jag byter stil så ofta och jag kan inte trivas om jag inte har kläder jag tycker om. Usch vad ytligt egentligen och komplicerat. Jag bryr mig inte så mycket om kläder och sånt men det känns som om utseéndet fulländar ens personlighet. Och på något sätt gör det nog det eftersom klädstilen och stilen ö.h.t ger ett intryck av någon man inte känner.
Självförtoende är en kul och bra sak och jag har nog byggt upp mitt självförtoende otroligt mycket det senaste året. Istället för att gå runt i en gegga så känns det som jag går på fast mark. Haha vilka djupa metaforer jag använder mig av. Nej men allvarligt så blir jag inte irriterad på mig själv som jag blev förut eftersom att jag vågar ta för mig så mycket mer nu. I nian så hade jag ångest varje kväll efter skolan eftersom jag visste att jag inte uttryckt mig tillräckligt på något sätt. Även om jag kanske inte är den som pratar hela tiden nuförtiden så är det inte något problem längre att öppna munnen och det är så jävla skönt.
Ska ju börja ta dramakurser i tvåan också förhoppningsvis. Allt som ökar självförtoendet och sånt är ju bra. Kan vara smågrejer. Att jag lär mig något nytt på gitarren, att jag har ett par nya fina skor, att jag har en bra hårdag, att ett ridpass går bra. Så egentligen så handlar det inte så mycket om utseéndet, min självkänsla och självförtoendet blir inte så jättemycket högre om jag får en komplimang för mitt utseénde, men är det något jag gör och blir nöjd och stolt över så skjuter fan självförtoendet i höjden.
Ibland sätter jag upp personliga mål för mig själv och det handlar också där mer om mig själv som person, än utseéndet. Överallt ser man folk som säger att "jag måste gå ner 5 kg" okej, visst om man är kraftigt överviktig så mår man kanske psykiskt bättre men går man ner i vikt blir man knappast en bättre människa och det psykiska är så mycket viktigare än det fysiska, såsom utseénde. Synd att det bara har tagit mig så lång tid att inse. Dock så är ju det ultimata att försöka hitta en balans mellan det psykiska och fysiska, utseéndet kan ju somsagt var fullända ens personlighet.
Och ingen människa är perfekt även om man kanske tror det (förutom Evangeline Lilly kanske, he he he=
Är väldigt sugen på att köpa kläder, speciellt jeans och nya skor. Och det konstiga är att det är typ mer psykiskt än att jag bara vill ha nya kläder. Känns som om jag liksom.. kör på bränslet ett tag och sen tar det slut och jag måste börja om, kanske på något annat sätt? Och jag byter stil så ofta och jag kan inte trivas om jag inte har kläder jag tycker om. Usch vad ytligt egentligen och komplicerat. Jag bryr mig inte så mycket om kläder och sånt men det känns som om utseéndet fulländar ens personlighet. Och på något sätt gör det nog det eftersom klädstilen och stilen ö.h.t ger ett intryck av någon man inte känner.
Självförtoende är en kul och bra sak och jag har nog byggt upp mitt självförtoende otroligt mycket det senaste året. Istället för att gå runt i en gegga så känns det som jag går på fast mark. Haha vilka djupa metaforer jag använder mig av. Nej men allvarligt så blir jag inte irriterad på mig själv som jag blev förut eftersom att jag vågar ta för mig så mycket mer nu. I nian så hade jag ångest varje kväll efter skolan eftersom jag visste att jag inte uttryckt mig tillräckligt på något sätt. Även om jag kanske inte är den som pratar hela tiden nuförtiden så är det inte något problem längre att öppna munnen och det är så jävla skönt.
Ska ju börja ta dramakurser i tvåan också förhoppningsvis. Allt som ökar självförtoendet och sånt är ju bra. Kan vara smågrejer. Att jag lär mig något nytt på gitarren, att jag har ett par nya fina skor, att jag har en bra hårdag, att ett ridpass går bra. Så egentligen så handlar det inte så mycket om utseéndet, min självkänsla och självförtoendet blir inte så jättemycket högre om jag får en komplimang för mitt utseénde, men är det något jag gör och blir nöjd och stolt över så skjuter fan självförtoendet i höjden.
Ibland sätter jag upp personliga mål för mig själv och det handlar också där mer om mig själv som person, än utseéndet. Överallt ser man folk som säger att "jag måste gå ner 5 kg" okej, visst om man är kraftigt överviktig så mår man kanske psykiskt bättre men går man ner i vikt blir man knappast en bättre människa och det psykiska är så mycket viktigare än det fysiska, såsom utseénde. Synd att det bara har tagit mig så lång tid att inse. Dock så är ju det ultimata att försöka hitta en balans mellan det psykiska och fysiska, utseéndet kan ju somsagt var fullända ens personlighet.
Och ingen människa är perfekt även om man kanske tror det (förutom Evangeline Lilly kanske, he he he=
Kommentarer
Trackback
