Sing for absolution
Muse var totalt över min förväntan! Eller..jag förväntade mig nog inget särskilt, varken dåligt eller bra.. men det var iallafall så jävla bra.
Hursomhelst, satt på ett svindyrt café hela morgonen och åt upp oss - klockan tre var vi ju tvugna att dra och då skulle vi inte äta frammåt ett (alltså på natten/morgonen), inte för att jag åt någonting då heller. Hursomhelst, tog tunnelbanan vid tre och letade upp Petra och Anna och köade med dom vid fyra. Stod alltså där 2½ timme, inte så farligt, gick rätt snabbt. Frös dock litegranna.
Det var en evig väntan när vi äntligen satt oss på golvet och när förbandet äntligen kom så blev man lite glad - men skulle ta ytterligare nästan två timmar efter att förbandet (som förövrigt var väldigt tråkigt, och hette nånting med Cowgirls) innan Muse intog scenen. Och när dom gjorde det kände man bara att det var värt all väntan!
Har inte hört mycket av deras senaste skiva, så då var det mest att man hoppades att man klappade i takt typ. MEN!!! När dom spelade Sing for absolution var känslan så fantastiskt att det nästan gick att ta på. För några sekunder stod jag blick stilla, blundade och bara sög in känslan.
Time is running out var också väldigt populär ö.h.t, och det var fullt ös genom hela konserten nästan. När dom hade gått av scenen, ropade vi såklart in dom igen och dom körde Stockholm Syndrome - kanske bästa? Kan inte riktigt bestämma mig mellan Sing for absolution och Stockholm Syndrome. Får nästan rysningar bara jag tänker på hur bra det var.
När det (tyvärr) var slut, så hade jag knappt någon hörsel kvar, vi stod typ längst fram lite åt höger hela konserten så man fick minsann skrika lite för att höra varandra. Var så fruktansvärt trött och hade ont i fötter, ben, nacke, hals, lite överallt. Men sånt tänkte man ju inte på när man väl stod där! Ville helst av allt bara lägga mig i en bil och sova, men icke, det blev tunnelbanan och så hann vi precis med 23.40 pendeln. Skönt - annars skulle vi fått vänta till 00.10. Kom fram till Bålsta vid kvart över tolv - halv ett nånting. Och blev hämtade där - grymt skönt. När jag kom hem hade jag tappat lyckoruset sen länge och däckade nästan direkt.
Men nu har lyckoruset hunnit ikapp mig igen!!
Varför gör jag inte det här oftare? Finns inget bättre!!
