Bad-hair-day
Jag somnade med blött hår igår ändå, så idag när jag vaknade hade jag en såndär badhairday. Och så skulle jag gå och posta brevet också, med hår som stod lite åt alla håll, haha. Självklart var det fullt av folk på ICA (var ju tvungen att köpa frimärke!), en salig blanding av lite lärare och annat folk.
Såg även min barndomskärlek från dagis, hohoh. Han ser exakt likadan ut nu som när han gick på dagis, förutom att han är lite längre nu (han är fortfarande kort! kanske 140-150 nånting). Jag minns när jag satt i väntrummet när mamma var på akupunktur (ehhh..hur stavas det?) och så hade mamma träffat hans mamma då, och hans mamma blev jätteförvånad när mamma sa att det var jag. Hon hade inte känt igen mig, hon hade aldrig vetat att det var jag om inte mamma sagt det.
Då ställer man sig såklart frågan, hur mycket har jag förändrats egentligen? När jag ser bilder från när jag var.. 4-5 år så ser jag absolut ingenting hos mig själv. Jag känner ju igen mig, men det är mest för att jag vet att det är jag liksom. Jag vet att jag har förändrats, men inte riktigt hur mycket..hmm.. Men jag har ju liksom sett mig själv varje dag, så ändå känns det inte som jag har förändrats så mycket. Fast, jag kommer ju inte ihåg hur jag såg ut riktigt, hur jag såg mig själv för bara något år sedan. Jag förändras - och går igenom vissa perioder i livet - väldigt snabbt. Jag vet inte hur många "stilar", (tänker mest på kläderna osv) jag har haft under bara det senaste året, liksom.. Alla går väl igenom olika perioder i sitt liv, men jag tror att jag har gjort det himla snabbt faktiskt. Vad beror det på? Otålighet kanske, eller att jag tröttnar för snabbt, hahaha..
Kanske ska posta en bild på hur jag såg ut första skoldagen på kunskapsskolan, HAHAH! Vill inte bespara er från ett gott skratt.. moahaha.
Såg även min barndomskärlek från dagis, hohoh. Han ser exakt likadan ut nu som när han gick på dagis, förutom att han är lite längre nu (han är fortfarande kort! kanske 140-150 nånting). Jag minns när jag satt i väntrummet när mamma var på akupunktur (ehhh..hur stavas det?) och så hade mamma träffat hans mamma då, och hans mamma blev jätteförvånad när mamma sa att det var jag. Hon hade inte känt igen mig, hon hade aldrig vetat att det var jag om inte mamma sagt det.
Då ställer man sig såklart frågan, hur mycket har jag förändrats egentligen? När jag ser bilder från när jag var.. 4-5 år så ser jag absolut ingenting hos mig själv. Jag känner ju igen mig, men det är mest för att jag vet att det är jag liksom. Jag vet att jag har förändrats, men inte riktigt hur mycket..hmm.. Men jag har ju liksom sett mig själv varje dag, så ändå känns det inte som jag har förändrats så mycket. Fast, jag kommer ju inte ihåg hur jag såg ut riktigt, hur jag såg mig själv för bara något år sedan. Jag förändras - och går igenom vissa perioder i livet - väldigt snabbt. Jag vet inte hur många "stilar", (tänker mest på kläderna osv) jag har haft under bara det senaste året, liksom.. Alla går väl igenom olika perioder i sitt liv, men jag tror att jag har gjort det himla snabbt faktiskt. Vad beror det på? Otålighet kanske, eller att jag tröttnar för snabbt, hahaha..
Kanske ska posta en bild på hur jag såg ut första skoldagen på kunskapsskolan, HAHAH! Vill inte bespara er från ett gott skratt.. moahaha.
Kommentarer
Trackback
