Allright Now

Med resultat av ungefär ont i hela kroppen. Det känns som nerverna i min högra hand är mosade så ni får ha överseende med eventuella stavfel som jag inte orkar korrigera.

Förväntade mig massor av blod och smärta - vet inte riktigt hur det blev. Både jag och Elin karvade ju upp knogarna lite granna när vi skulle försöka tända en brasa som bestod av dyngsura pinnar. Det gick inte så bra, så vi i våran lilla grupp fick använda tändstickor och vi fick det iallafall att brinna tillslut.

Byggde även ett vindskydd, vilket resulterade i X antal skärsår när döda träd skulle skalas från grenar, men också det är ju inte så farligt blodigt. Det blöder i några minuter sen torkar det in och existerar liksom inte längre. Vi byggde iallafall ett skitsnyggt vindskydd som var riktigt mysigt. Elin har bilder, får be henne skicka över dom på nåt sätt!
(kändes verkligen som frilufts-liv, först ringer Karins mobil och hon står och snackar , och Elin har digitalkameran i högsta hugg. Men vad är vi om inte betongbarn)

Paddlade ju även kanot - vilket gick galant. Våran parkering på stranden kanske inte var den snyggast, men snett är bättre än ingenting. Sen gjorde jag ju misstaget (he he he) att dra upp kanoten lite extra på stranden, när Elin stod upp i själva båten. Det resulterade nog i dagens blodigaste. Men hon fick plåster på såren av Per så det gjorde ju inte så mycket ändå.
Fick ju faktiskt paddla kanothelvetet två gånger också, eftersom att vi självklart erbjöd oss att paddla tillbaka dom. Vi visste liksom inte var kanoterna skulle , så vi ropade förgäves på Per som inte syndes någonstans. Plötsligt såg vi någon i brun/grön kavaj som stod några hundra meter bort på en udde och vinkade av glatta livet. Det var bara att sätta paddlorna i vattnet och rejsa fram till han. Relativt smärtfritt.
Återstod bara att lyfta upp kanoterna i ställningen - inte så jävla smärtfritt men tillsist fick vi upp dom.
Kom tillbaka till Främjarstugan, fick reda på att vi skulle tvättat ur kanothelvetena också. Det var bara att kila tillbaka och lyfta ner kanothelvetena från ställningshelvetet och vi fick en liten hink som rymde typ en liter vatten och en ynka liten trasa.
Vi skapade en snygg kedjeformation där vi langade den lilla patetiska hinken. Snart förstod vi att Per faktiskt klarade det bättre själv. Snart förstod vi även att det fanns en slang att använda, så vi lyfte upp kanoterna dit slangen fanns.
Snart förstod vi att det fanns en slang precis bredvid kanotställningen, så vi hade gjort allt jobb i onödan då vi bara kunde ha sköljt ur dom på plats i ställningen. :) Det är ödets ironi. Folket inne i huset glodde som fan, men det kan jag förstå där vi stod med vår lilla hink och skurtrasa.

Fick iallafall skjuts tillbaka av Perran och det var skönt må jag säga. Var så fruktansvärt hungrig när jag kom hem att jag åt och sen slockande jag i soffan. Har bara gått upp ur min medvetslöshet-liknande dvala för att äta middag och sätta mig här ett slag.

Kul dag hur som helst, lite smärta har väl ingen dött av.


- Är det någon som har delat ut alkohol?
- Hm, det är sexor!
- De påminner om fulla dvärgar som hoppar omkring.