Allright Now

Varför söker människorna efter meningen med livet? Vad skulle meningen med livet kunna vara? Skulle meningen med livet vara att verkligen leva livet? Men vad är det för mening egentligen? Själv meningen med allt så att säga, kan ju inte vara att bara leva och vara glad. Kanske det inte finns någon meningen med livet? Kanske meningen med livet är att man ska äta så mycket äpplen man orkar?

Jag tror inte riktigt på det här med meningen på livet alltså. Inte för att låta depressed eller så men varför skulle det finnas en mening med livet? Just för människor? Vi människor tror alltid att vi är så smarta på alla sätt och vis men HEY ta en titt omkring dig? Är det människorna byggt upp nånting bra? Knappast. Intelligentaste varelsen in my ass. Hur mäter man intelligens då? IQ? Moral? Empati? Liksom det är så individuellt. Nån kan vara skitbra på matte och svenska och engelska men är den superintelligent då?
Är människan intelligent som låter halva världen svälta och bara se på? Djuren har iaf bättre regel isåfall - den starkaste överlever inte den rikaste överlever. Letar djuren efter meningen med livet också? Jag vet inte men jag skulle inte tro det. De liksom..existerar. Och vad har djuren för meningen, vad har människorna för mening?

Somsagt så tror jag inte på meningen med livet men för det behöver man inte deppa ihop totalt. Jag vet iallafall att jag vill resa, upptäcka och såntdärnt när jag blir stor (om jag fortfarande lever. Fan borde leva i nuet men jag har rest ganska mycket trots att jag bara är 14 ändå tycker jag. Minst ett land varje år har det väl blivit, eller iallafall ungefär. Fast förra sommaren var jag ju i fyra länder..eller om det var fem, haha jag minns inte. Men det är kul att resa.)

Förut var jag alldeles pengafixerad. "Ta det jobbet om du tjänar bra pengar." HELT SJUKT! Hur kunde jag tänka så? Är pengar något viktigt eller är det bara papper? Visst man måste ju överleva men sen över det, vad spelar det för roll? Är det inte viktigare att vara lycklig? Och ha kul?

Jag vill inte bli en kontorsnisse som jobbar dagarna i ända - åker hem i sin nya Volvo och matar snoriga ungar. Nattar ungarna, tittar lite på TV, fixar papprena till jobbet dagen efter och sover. Och så vidare om och om igen. Vad är det för liv egentligen? Självklart måste man ju ta lite seriöst på det där med jobb och så men varför vara så otroligt..fast och uppbunden liksom?

Nej ibland är jag glad att min mamma har uppfostrar mig såsom hon har gjort och fått mig att inse att pengar inte är det viktigaste här i livet. Jag tyckte alltid att det var hemskt att aldrig få en Baby Born eller Ferbie eller Tamagotchi (fast jag hade ju faktiskt nåra sånna) och att vi alltid åkte ut och reste istället. Jag gnällde och stretade, fast sen när jag väl kom iväg till typ Grekland så var det ju alldeles underbart.