Allright Now

"Jag rapade precis jättehögt och sen började jag fnissa för att det var så kul. Sen började jag garva för att jag är så löjlig."

När jag var liten var jag otroligt fobisk mot människor. Jag vågade inte gå utanför dörren och när jag väl gjorde det trodde jag att varenda människa jag skulle stöta på var en mördare eller iallafall någon som skulle slå mig jävligt hårt tills jag låg som en blodig spaghettihög på marken.
Idag kom känslan tillbaka men då tänkte jag tillbaka på kursen - att man ska gå rak i ryggen och iallafall låtsas att man inte känner sig rädd, då blir man mycket mindre mottagligt offer. Självklart var det där stora gänget med balla grabbar som står och hojtar bland hojjarna inte alls farliga.
Samma sak som att jag fick känslan av att mannen med golden retrivern gick över bron när jag satt på den (finns en bänk liksom) jag fick en sån där skuttande känsla i magen och fick tvinga mig själv att andas lugnt och normalt och ignorera bilderna som kom upp i min hjärna om hur han med en rak höger slog ner mig i det iskalla vattnet.

Jag undrar varifrån jag har fått mitt klena psyke.