We might live like never before

Efter en mystiskt dag som har varit påfrestande psykiskt efter en dröm jag hade inatt och även påfrestande fysiskt då jag följts av illamående hela förmiddagen så är det en perfekt avslutning att sitta här och sitta och se solen gå ner över Enköping. Med Damien Rice, Otis Redding och Joe Purdy i spelningslistan kan det inte bli annat än ett bra avslut på en dag som har varit konstig.

Och jag behöver inte ens dra på batteriet då det finns ström här ute. Oh the joy.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0