S som i Sofie
Amanda och Sofie kom förbi (snyggt rimmat där) och vi gick ut lite. Satt på en bänk och var jätteäckliga och tittade på alla uppklädda fräscha människor som gick förbi. En uppklädd tjej i tajta jeans, säkert Tiger-skärp, ett randigt linne och en brun skinnjacka som man kan köpa på B-young för runt 1000-lappen. Ansiktet var välsminkat och håret var perfekt uppsatt i en tofs. Jag minns inte vad hon hade på fötterna. Hand i hand gick hon med en kille som såg ut att vara runt 17, tjejen i fråga är 15 tror jag. Killen hade en grå munkjacka med luvan uppfälld och säkert några jeans med lite lagom häng sådär, perfekt anpassat för att se lite slarvigt ut men egentligen är han mycket mån med att hissa upp eller ner dem precis lagom mycket så det blir rätt häng på brallorna.
Jag satt där i fula gamla skitiga gympaskor, slitna träningsbrallor, ett urtvättat Clash-linne, ingen BH, en gammal grön munkjacka, min beiga vårjacka och röda palestinasjal hastigt och lusitigt knutet runt halsen. Amanda hade ett par svarta mjukisbyxor och en oversized grå munkjacka som egentligen tillhör Gustav, och Sofie hade ett par jeans och ett par söta ballerinaskor och en munkjacka som hon antagligen fått från sitt gymnasium. Sofie var iallafall finast.
Men det kändes bra att sitta där, vi tre och en svart nybadad hund.
Vi tittade på gamla klassiker, jag kunde inte hålla mig vaken länge. Inte så konstigt med tanke på att de hade mage att starta Snövit på en gammal VHS med kasst ljud. Jag snarkade snart. Tills jag vaknade och fick ögonen för hennes pappas skivsamling. Woho spratt det till i benen och jag flög iväg. Dreglade över Bob Dylan samlingen, letade lite Bowie och Dylan dårå som jag ville spela, men de skrek bara "När Snövit är slut!!"
Snövit in my ass.
Tillslut var filmen slut. En låt hann vi spela, Hurricane, innan de tröttnade (förrästen hann inte ens låten spelas klart) innan de ville på nya äventyr. Jag hänkade på ett tag men gick hem runt elva, halv tolv sådär. Trött såklart.
Imorgon ska jag upp kvart över nio, iväg till stallet. Amanda ska hänga på. Vi kanske ska rida ut, då ska hon kanske köra nån liten shettisfalabellawhatever. Eller om vädret inte tillåter blir det paddockridning igen och jag kan faktiskt medge att jag börjar tröttna lite på det.
Klockan 17.00 ska jag iväg till min mormor, jag saknar Johan, han är skön, även fast han är moderat.
Jag satt där i fula gamla skitiga gympaskor, slitna träningsbrallor, ett urtvättat Clash-linne, ingen BH, en gammal grön munkjacka, min beiga vårjacka och röda palestinasjal hastigt och lusitigt knutet runt halsen. Amanda hade ett par svarta mjukisbyxor och en oversized grå munkjacka som egentligen tillhör Gustav, och Sofie hade ett par jeans och ett par söta ballerinaskor och en munkjacka som hon antagligen fått från sitt gymnasium. Sofie var iallafall finast.
Men det kändes bra att sitta där, vi tre och en svart nybadad hund.
Vi tittade på gamla klassiker, jag kunde inte hålla mig vaken länge. Inte så konstigt med tanke på att de hade mage att starta Snövit på en gammal VHS med kasst ljud. Jag snarkade snart. Tills jag vaknade och fick ögonen för hennes pappas skivsamling. Woho spratt det till i benen och jag flög iväg. Dreglade över Bob Dylan samlingen, letade lite Bowie och Dylan dårå som jag ville spela, men de skrek bara "När Snövit är slut!!"
Snövit in my ass.
Tillslut var filmen slut. En låt hann vi spela, Hurricane, innan de tröttnade (förrästen hann inte ens låten spelas klart) innan de ville på nya äventyr. Jag hänkade på ett tag men gick hem runt elva, halv tolv sådär. Trött såklart.
Imorgon ska jag upp kvart över nio, iväg till stallet. Amanda ska hänga på. Vi kanske ska rida ut, då ska hon kanske köra nån liten shettisfalabellawhatever. Eller om vädret inte tillåter blir det paddockridning igen och jag kan faktiskt medge att jag börjar tröttna lite på det.
Klockan 17.00 ska jag iväg till min mormor, jag saknar Johan, han är skön, även fast han är moderat.
Kommentarer
Trackback
