November is a shitty månad
Alltså, den lärare som inte fått känna på mina agro-utbrott är lyckligt skonad. Idag fick Zeke se min onda sida, även fast det var en ganska uppmjukad sida. När jag sa "håll käften" var det faktiskt inte till han, utan den där jävla bongotrumman i Garageband som inte ville sluta slå.
Jag blev iallafall klar med min låt och jag tror inte att det blev så illa som jag trodde. Han frågade till och med om jag höll på med musik, vet inte riktigt hur jag ska ta det. Kanske ville han ha en anledning att garva i sin ensamhet "HAHA, hon som gjorde en sån jävla dålig låt helt i OTAKT håller på med MUSIK, det är ju egentligen en skam!" eller så tycker han helt enkelt att det var i takt.
Men när han sa att det var lätt att hålla på i datorn med musik istället för att säga till en trummis att "spela så annars e dum dum i huve" så var jag tvungen att säga emot.
Det är en enorm frihet att bara kunna säga till Lene att spela så, spela lite så och där accelererar du. Lene förstår precis, vi spelar i en symfoni medan vi gitarrister springer fram över scenen, kastar oss ner på golvet och krälar bara i samspel med musiken.
Nu har jag precis loopat Muse - Muscle Museum i typ en timme. Så ungt, så underbart!
Och så ett litet PS: Min vänsterarm har haft muskelkramper i typ två timmar. Wonderful.
Kommentarer
Trackback
